摘要:Politiker och fackliga ledare i Europa talar idag vitt och brett om hur viktigt det är att få ner arbetslösheten. Deras analyser och förslag ter sig dock inte särskilt imponerande. Det är allmänt bekant att den kraftiga ökningen av arbetslösheten i Västeuropa från mitten av 1970-talet kom till stånd i samband med stora makroekonomiska chocker. Jag syftar här på de två oljeprischockerna och på den åtstramningspolitik som förts i många länder i syfte att minska inflationen och budgetunderskotten. De omfattande regleringarna av varu- och arbetsmarknaderna, de generösa bidragssystemen och de höga skatterna bär därför inte skulden för att arbetslösheten uppstod. Men dessa faktorer har bidragit till dess persistens, d v s till tendensen hos arbetslösheten att minska ytterst långsamt sedan chockerna väl har inträffat.